Kim Svensson

Idag är det 3 veckor sen våran Sigge föddes. Tänkte försöka skriva ner en liten förlossningsberättelse, inte för att jag kommer ihåg några klockslag, men jag gör ett försök att skriva ner det jag kommer ihåg. Några bilder under förlossningen bjuder jag inte på då Tommy inte tog dom snyggaste bilderna direkt när man ligger där. ;)

Kan börja med att berätta att min förlossning med Melissa var tyvärr inte den bästa upplevelsen och tiden efter på fängelset (Special BB) var inte heller någon höjdare. Så efter min förlossning med Melissa så besluta jag mig fort att jag aldrig mer skulle föda vaginalt. Så under min graviditet med Sigge så hade jag kontakt med en underbar tjej ifrån förlossningen och gick och prata med henne flera gånger om min rädsla för att föda vaginalt. Vi bestämde att jag skulle få ett planerat kejsarsnitt. Sen helt plötsligt i veckas tid så drömde jag bara mardrömmar om det och tanken på att ligga där helt förlamad och sen ska man vänta på att kunna röra sig igen gav mig panik. Jag tog kontakt med förlossningen igen till min kontaktperson där och bokade in ett nytt möte. Vi bestämde då att istället skulle jag bli igångsatt och vi skrev en plan på 2 A4 papper om hur min förlossning skulle gå till.

Jag skulle bli igångsatt på eftermiddagen den 5e Augusti och jag var peppad på förlossningen och jag visste att om jag under förlossningen inte skulle vilja mer så skulle dom göra ett kejsarsnitt.

Torsdagen den 4e Augusti hade jag lite "mensverk" hela morgonen. Inget som gjorde direkt ont. Melissa var taggad på att vi skulle åka till skänninge marken med min mamma så hon kunde åka karuseller. Jag skulle gå o kissa och såg då att en del av slemproppen hade lossnat. Brydde mig inte mer om det då den kan släppa flera veckor innan man föder och jag skulle ju ändå bli igångsatt. Berättade för mamma om min mensverk och slempropp och hon beslutade att jag inte fick följa med till skänninge. Så min mamma och lillasyster tog med Melissa till marknaden och jag låg ensam hemma på soffan och chillade.

Pratade med Tommy i telefonen och upptäckte sen att en del till av slemproppen lossnat.. Låg i soffan hela dagen och kollade på serier. Min "mensvärk" kom oftare och jag kunde tillslut klocka dom till var 10e minut och insåg då att de kanske är lite värkar. Dom gjorde inte ont så jag tog det lugnt men sa till mamma att Melissa kunde följa med dom hem efter marknaden så jag kunde vila lite till. Vid 16.30 tror jag det var så blev jag sugen på en kaka. Gick till köket och då gick vattnet! Panik panik panik. Jag skulle bli igångsatt, vi hade en plan hur min förlossningen skulle gå till och planen började inte rätt. Satt på toan och invänta Tommy som jag ringt hem ifrån jobbet och pratat med förlossningen som sa att vi kunde komma in direkt.

Värkarna fortsatte men jag kunde hantera dom. Tommy och jag hade super kul i bilen till förlossningen och käka varsinn polkagris och skrattade varje gång jag fick en värk. När jag kom in till förlossningen var jag såklart bara öppen 1cm men värkarna kom var 3e minut. Men med tanke på hur jag kände för att föda vaginalt så fick jag stanna ändå.

Käkade lite yoghurt och Tommy o jag satt där och snacka och larvade oss. Vid 22 kom nattpersonalen och undersökte mig. Var öppen 4cm men hade fått lite ondare utav värkarna. Dom fråga om jag ville ha EDA för den skulle jag igentligen fått innan jag skulle bli igångsatt. Men jag kände att jag kunde hantera värkarna någorlunda och tackade nej. Istället tog jag lustgasen som jag och Tommy turades om att använda (han måste ju också få gratis fylla). Vid 23 hade jag jätte ont och bad då om EDA. Narkosläkaren kom på stört till mig och gav mig den. Jag tyckte att jag låg still hela tiden med benen men tydligen hade Tommy hållt fast mig för jag inte låg still. Haha. Så stackarn hade världens kramp i båda armarna. Efter jag fått EDAN så sov jag till klockan 02 då jag blev väckt. Dom ville att jag skulle gå o kissa. Det kunde jag inte så dom fick tappa mig på urin.

Sen satt vi och pratade om hur vi skulle göra när Sigge var ute. Om jag ville ha honom upp till mig direkt eller om jag ville avvakta. Det kunde jag inte svara på just då utan ville vänta tills han var ute o se hur jag kände då. Sen satt vi där med personalen och prata om allt mellan himmel och jord. Jag älskar EDAN, känner ingenting utav värkarna. Vid 03.30 gjorde dom en ny undersökning och jag var bara öppen 6cm. Suck, kände jag då. Men tänkte passa på att vila lite till.

15 minuter senare, alltså vid 03.45 känner jag hur det trycks på neråt och jag vill hjälpa till att krysta. Får panik och börjar tjuta för att de att gör så ont mellan benen. Vi larmar så att personalen kom. Jag var bara öppen 6cm 15minuter innan men när dom kände på mig nu så var jag öppen 10cm och bebis var påväg ut.

Det ända jag skriker då är att jag inte vet hur jag ska krysta och att jag kommer bajsa på mig. Dom bara skrattar åt mig och säger att jag krysta som om jag var hård i magen. Tar i allt vad jag kan i första krystvärken och då kom en prutt. Jag skämdes ihjäl och Tommy börjar skatta. Jag skäller ut honom och sen personalen om att jag inte vill mer. Men det var ju bara en prutt enligt dom. För mig var de det pinsammaste som hänt. Men det var bara att köra på igen i nästa krystvärk. Igen prutt och inget bajs så det kändes det okej att krysta.. Hahah. Men att krysta och man känner huvudet pressas ut känns som att någon har en tändare mellan benen på än. Jag lät som exorcisten (stavning?, men ni förstår nog vad jag menar). Kändes som jag krysta i en evighet men det var "bara" i 13 minuter. Lite skillnad emot Melissa. Då krysta jag i 2,5 timmar!!!!!! Men klockan 04:03 var världens vackraste prins född! Med en toppen förlossning. Är så glad att jag gjorde en vagnial och att jag inte blev igångsatt utan att de starta av sig självt. Jag fick upp honom på bröstet direkt också för de ville jag. Jag mådde perfekt. Behövde inte sy någonting och mådde toppen bra efteråt och stod o dansa i duschen och kände mig 100kg lättare.

Här och då var vi så lyckliga. Tänkte skriva ett inlägg sen om hur vi upptäckte att han var sjuk och hur barnläkaren betedde sig.